Den klassiska frågan! Jag läste något idag som fick mig att tänka till. Någon frågade sig själv vad som var den personens syfte… Vad är meningen med mitt liv? Att få barn och vara förälder? Självklart är det en del i den berömda frågan. Det ÄR en del i ”meningen med livet” att få barn, att få fina söner och döttrar. Men sen då?
Finns det inget mer?
Ingen mening med MIG? Bara vara förälder? Hela livet? Bara det? Det måste väl finnas någon annan mening också..
En helt rätt fråga
Jag tror att svaret finns ganska nära. Kanske är det något som kallas för intresse. DET är förmodligen DITT meningen med livet. Förmodligen kom det intresset redan när du var liten. För om det är ditt meningen med livet så är det nog inget som kommer när du är 40 år. Det har funnits där länge! Kanske du tyckte om att rita/måla när du var liten. Kanske du tyckte siffror var det bästa du visste, att du älskade musik, du tyckte om att arbeta med dina händer, bygga saker, skriva noveller eller du tyckte om att läsa. Vad det än var som får ditt hjärta att brinna lite extra är nog vad som är meningen med ditt liv, med ditt personliga liv.
Vad hände sen?
Ja, vad hände? Antingen så fortsatte du med ditt intresse och utvecklade det så att du idag får arbeta med det du älskar. Eller så blev du som jag 🙂
För mig var musik centralt. Jag spelade trumpet/cornet när jag var 13 år. Där började det. Sen blev jag ju tonåring! Hormoner, kompisar, tjejer, fester. DET var centrum i livet. Gick ut gymnasiet utan att ha en aning om vad jag ville. Jag gick ekonomisk linje utan att veta varför. Blev 16 år och mötte en akustisk gitarr för första gången. Tvärförälskad på en gång. Lärde mig grundackorden och började skriva låtar. Startade ett band, gick ur det, gick med i ett annat. Jag kanske ska nämna att på den tiden så var det då som 80-talets hårdrock började blomstra. Bon Jovi, Yngwie Malmsteen, Def Leppard, Van Halen, Mötley Crue mm mm.
Det var en ljuvlig tid!
Men , tonåren var också en tid för militärtjänstgöring. Att göra lumpen! Det var obligatoriskt och var också en tid där mycket förändrades. När den tiden var ute och jag lämnade som furir i min sjukvårdspluton så började egentligen livet. Livet ja…Det som är ett nödvändigt måste. Flytta hemifrån och försörja sig själv. Skaffa jobb och eget boende.
DÄR och då tror jag att ens intresse, sitt meningen med livet bromsades upp. Nu är ju inte allas historia som min. Hur din ser ut kan bara du berätta men jag tror att det kan vara så. Vad tror du? Man kanske skaffar en partner som man gör andra saker med, kanske man får barn tidigt i livet eller kanske du får en oväntad karriär i ditt jobb som tar mycket av din tid.
Det är inte för sent!
Är du ung och läser detta så var inte rädd för att sträva efter dina mål. Är du lite äldre så är det ALDRIG för sent att börja. Börja skriva, börja bygga, börja lär dig det där instrumentet du alltid har velat lära dig. Internet är ett enormt verktyg idag som kan hjälpa dig väldigt fort. Övning ger färdighet och färdighet kommer såklart inte bara som ett brev på posten.
För mig har musikresan varit upp och ner genom livet. Gitarren har alltid funnits där men många år har den samlat damm. ”Det är aldrig försent”. Så käre vän. Börja nu. Ett annat ordspråk är att man ”växer upp för att blir barn på nytt”. Tiden kommer när barnen är stora, när du åter få egentid. Var rädd om den, vårda den genom att återfinna just det där som får ditt hjärta att slå det där lilla extra.